Dagens låttips;



Hittade den i en av Kaleb Nations videos (närmare bestämt den som nu är upplagd senast), och jag är fast. Owl City har gjort många bra låtar, tummen upp!

Jag ska inte glorifiera missbruk, men jag älskar energidricka. Red Bull, Burn, Mixxed up, t.o.m Eldorados är riktigt bra.
Har du tråkigt? Drick energidricka.
Är du trött? Drick energidricka.
Är du sur? Drick energidricka.
Behöver du energi? Ta en jobbingtur! Nej, skojar. Drick energidricka.

Det är faktiskt himla behändigt med energidricka, speciellt om man sitter på en så…underlig arbetsplats som min, haha. Sen får mina kollegor mobba mig hur mkt de vill, jag får åtminstone mer gjort än de. ÄGDA. Hah!

Apropå nånting helt annat, så läser man dagligen i tidningarna om människor som är så sjuka att de inte kan jobba men har blivit utförsäkrade av FK eftersom de anses ha viss arbetsförmåga. Då sätter man personen i fråga antingen med en pappershög framför sig eller en stor hög medicinförpackningar, bara för att påpeka lite extra att personen faktiskt är sjuk. Poängen är att de flesta faktiskt har viss arbetsförmåga. Det handlar inte om att folk inte KAN jobba, det handlar om att de har ont och inte orkar. Det finns självklart människor som har en arbetsförmåga på 0%, men dessa människor är inte många. Sedan motiverar man sitt missnöje med “men det finns ju inga jobb jag kan få!”, nej, det är för att vi har hög arbetslöshet. Det är ingen anledning att få sjukpenning, då får man antingen akassa om man har rätt till det, eller så får man socialbidrag till man har hittat ett jobb.
Arbetsplatsen jag jobbar på har ganska stor vana av att ta emot personal som inte kunnat jobba, som kommer tillbaka efter sjukskrivningar för diverse olika problem, just med tanke på hur flexibel vår arbetsplats är så är den väl lämpad för just det ändamålet. Men det är klart, många anser väl att det är under deras värdighet att sitta och göra telefonintervjuer kan jag tänka mig. Då får man snällt finna sig i att gå på socialbidrag anser jag, om de jobb som finns inte passar för att man “är för fin” för det.

Dags att göra sig iordning för jobbet. Phu. Btw jag funderar på att börja videoblogga. Jag vet inte. Vad säger ni? :P

JAG HAR JU GLÖMT ATT ANSÖKA OM NAMNBYTE/TILLÄGG GAHAAA….
*gråter blod*

Whatever. Sova. Godnatt!

Yääähäy, nu är alla bilder tillbaka i bloggen! Det är en grej som de flesta av er nog inte upptäckt, nämligen att sedan typ juli nångång så är alla bilder från den tiden och bakåt borta, vilket har gjort att man missat sjukt mkt fina bilder (egovarning). Hursomhelst, nu är alla tillbaka! Wee!

Sen är det såhär, jag behöver fler länkar till min länksamling. Har du en vettig blogg, som du vill ska bli länkad på min blogg? Jag har väl typ 70 besökare som dagen så jag är inte helt opoulär. Whatever. Med lite tur hamnar du under mina länkar, men då vill jag ha en länk hos dig också, deal?

Jag har kommit på en grej (igen), nämligen att tröstshopping verkligen hjälper (vilket jag redan visste), det är underbart! Lite nya kläder och weee happy. Okej, livet är inte så enkelt det vet jag om någon, men ibland får man vara glad för det lilla. Som att man har en ny kjol, typ.

Sovdags. jobb imorrn ju.


Jag vet inte varför men det blev just högst relevant att jag har en bibel från 1810.

(Gosh, jag vill till ett engelsktalande land! Gaha!)

Eftersom jag är pigg och glad tänkte jag försöka ordna lite detaaails på bloggen som har stört mig typ hur länge som helst. T.ex att några länkar försvunnit och att bilderna från typ hela min tid på den här bloggen försvann efter att jag av misstag råkade ta bort HELA bloggen och bara med lite tur (och mina otroliga skillz såklart) lyckades fixa det.
Anyway, brb!

I’m gonna be fangirly now!
Jag äääääääääääääääääääääääääääääääääääälskar Waterstone’s. Jag överdriver inte. Waterstone’s på Oxford Street är 5 våningar högt, och proppfyllt med böcker. Jag kan inte tillräckligt mycket förklara hur mycket jag avgudade den butiken. Sen insåg jag följande;
“DE HAR WEBBSHOP!!!!”, och mitt liv blev plötsligt lite bättre. Tänk vad glad man kan bli över småsaker. (Jag får btw snart hem mitt medlemskort, och jag har redan 21 poäng på det <3)
In any case, anledningen till att jag var tvungen att skrika ut min kärlek just IDAG var för att jag fick för ett par dagar redan på att min absoluta favoritvideobloggare Kaleb Nation (säg inte att ni inte hört talas om honom?! Well, eftersom jag har inte-så-insatta bekanta så utgår jag från att ingen vet vem han är trots att han är jättekänd och slänger ut en länk, SNÄLLT VA?!)



Det roliga är att hans speedighet smittar, ska lätt kolla på den här varje gång jag känner för att klaga på nåt, hahaha.
WHAAAAAAAAAAAAAATEVER, ser ni bild(erna) han har på keyboarden? AHA! Bokomslag. Since jag är helt förbannat efterbliven tog det evigheter innan jag fattade det och såklart, såfort jag gjorde det SÅ FÖRBOKADE JAG BOKEN. Sverige är inget bra land, det har aldrig varit något snack om den saker för mig, så då vänder man sig till det bästa landet på vår jord; ENGLAND. Där finns allt mna behöver, typ böcker. Weee.

Medan jag ändå är i farten kan jag lägga in ett litet klagomål;
JAG HAR UTSLAG ÖVER HELA BENEN. De gör typ ont, och typ kliar lite, men gör ändå såpass ont att det inte är svårt att låta bli att klia. Sen är de inte över hela benen, men iaf så känns det typ som nässelfeber. Jag får bara nässelfeber antingen när jag är sjukt psykiskt instabil eller när jag ätit något som min kropp inte gillar. Since min kropp inte gillar mat whatsoever just nu så försvårar det hela saken lite, det enda jag ätit när dessa utslag började var korvstroganoff, vilket jag ätit miljoner gånger innan. Så, såvida inte någon drogade mig på jobbet (haha), så har jag antingen blivit allergisk mot falukorv, eller så är jag psykiskt instabil utan att veta om det. Å andra sidan påstår läkarna att man kan ha panikångest utan att märka det också så man ska väl aldrig säga aldrig.

Jag älskar England.
Ciao!

Igår var jag och min sambo ute och plockade lingon. Vet inte hur mycket det vart, en stor gryta full blev det iaf, har inte mätt hur mkt det är. Här ska kokas sylt!
Fick pröva att köra fyrhjulingen också, den var rolig. Lite mer svårstyrd än en moped då, och så känns det som att den går mkt fortare än vad den gör bara för den låter, men roligt iaf. Nu börjar hösten komma, så det är nu man ska börja se sig om efter en billig motorcykel. Sommarfordon är mkt billigare på hösten, och jag har dessutom gratis vinterförvaring så jag är happy. Jag längtar.

Btw, verkar inte som att sambon är helt negativ till att fira nyår i London. Åh vad det skulle vara underbart <3 Iofs är allt som gäller England underbart i mina ögon så :P

Nu ska jag snart göra mig iordning för jobbet, jag har en lång dag framför mig. Funderar fortfarande på vad tusan jag ska ha på mig, men det löser sig!
Ciao!

Det här är lite intressant. I den här artikeln rasar man över dåliga läkare, att de inte är insatta, de tar förhastade beslut samt de “hotar” med elchocker. Nu tycker jag att vi läser artikeln noga.

På inrådan av sin psykolog träffade Emma, 18, en läkare.
Det framgår inte av artikeln hur lång tid hon haft kontakt med sin psykolog, men beslutet att låsa in henne baseras alltså inte enbart på 10 minuter, utan troligen åtskilliga timmar med psykologen.

– Hon frågade om jag såg några ljuspunkter i livet. Jag svarade nej och så sa jag att jag bara ville dö. Men det var inget jag menade, det är ju sådant man bara säger när man är ledsen.
Det här gör mig nästan bara förbannad. Hon går till en läkare, ljuger om att hon vill dö, och sen är hon förvånad över att hon blir inlåst? Det är såna här människor som är anledningen till att många inte tas på allvar när de söker hjälp. Läkarens uppgift är att låsa in patienten om det bedöms att det kan finnas risk för självskada eller i värsta fall självmord. Säger man att det inte finns något hopp och att man vill dö, då bedöms man högst troligt som suicidal, och då låses man in för att skyddas från sig själv.

– Hon sa att jag var djupt deprimerad och behövde elchocker, i minst 12 veckor, säger Emma. Sedan frågade överläkaren om det var en behandling som hon ville ha.
Inte nog med att hon ljuger om att hon vill dö, uppenbarligen ville hon inte ha behandling heller. Om man söker läkarhjälp för depression och självmordstankar, vad förväntar man sig då? En glass och en klapp på axeln? Dessutom blev hon inte hotad. Hon blev tvångsvårdad för att hon ansågs vara psykiskt instabil, men elchockerna blev hon tillfrågad om.

I stället släpptes Emma fri och sjukskrevs i två veckor. Nu har hon varit ledig och mår mycket bättre.
Alltså fungerar psykvården uppenbarligen.

Det fantastiska med denna historia är, att om läkaren istället hade sagt “Det är ingen fara, åk hem, ta en kopp te, och så kommer du tillbaka om tre dagar och berättar hur du mår då.”, och hon hade hunnit ta livet av sig under tiden, då hade man istället rasat över vilken otroligt dålig psykvård vi har i Sverige och “Så går det när de ska dra ned på vården!!!”. Läkarens uppgift är att tvågsvårda folk som anses vara risk för sin egen eller andras hälsa och/eller liv. Läkaren agerade precis rätt i den här situationen. Att det sen inte passade lilla “Miss Jag-säger-bara-att-jag-vill-dö-när-jag-är-lite-ledsen”, det är faktiskt varken läkarens eller mitt problem.

Jag vill be alla som någonsin ifrågasatt eller tänkt ifrågasätta min spindelfobi att titta på följande länk;
http://mj.barczyk.se/blog/wp-content/dag10.jpg

DET ÄR BEFOGAT ATT VARA RÄDD FÖR SPINDLAR!!

Måste tillägga.
Vi tutade i bostadsområdena mitt i natten. Så vaknade du av ett “WRRRRROOOOOOOOOOM TUUUUUUT” så var det säkerligen inte jag.
Hähä.
Jag ville egentligen bara berätta hur ovanligt mkt jag hunnit med idag, dels har jag nämligen varit på stan och hämtat ett paket samt köpt strumpbyxor, sen gick jag hem och lagade korv stroganoff och kokade ris, så nu har jag 4 portioner stroganoff och ris, plus ytterligare 5 portioner ris i frysen. Fyfan vad jag är bra.
Nu ska jag fixa håret och sen ska jag till jobbet. Förstår inte var min energi kommer ifrån men jag uppskattar den. Jag behöver det här.

Jag vidhåller, sällskapa mig lördag kväll? Jag har ingen lust att sitta ensam hela eftermiddagen/kvällen/natten.