Jag fattar inte hur det kan vara så varmt härinne! 27,3 grader! Jag smäller snart av! Jag kan ju inte öppna balkongdörrn eftersom katterna inte fattar att man inte kan hoppa från tredje våningen, så den står bara öppen liiiitelite så att dom inte kommer ut. Men seriöst, jag smälter bort snart, det är alldeles för varmt, och på morgonen dessutom! *puh*
Ute är det ju inga 27 grader, inte i skuggan iallafall. Tror jag tar mig en lååångsam promenad till jobbet och sätter mig utomhus jag. Blir bra det.
Have a nice day!

Jag skulle vilja påstå att det här har varit en bra helg. Har varit ledig sen i fredags, det har varit riktig högsommarvärme och jag har legat ute i solen och stekt såklart. Underbart! Börjar få lite färg! Jag älskar verkligen sommaren, jag har länge sagt att jag verkligen borde flytta söderut. Dock tror jag inte att det kommer att bli så. Jag tror snarare att om det blir en utlandsflytt för min del så går biljetten till England. Riktigt var i England vet jag inte, och jag vet ju faktiskt inte ens om. Men jag har alltid fascinerats av britterna, och nu ska jag ju som bekant till London om ett tag, och jag kan inte göra annat än att längta något helt enormt! Det kommer att bli så underbart! Förutom alla de turistattraktioner inne i London (London Eye, Madame Tussauds, Buckingham Palace, båtresa på Themsen osvosv), så kommer vi bl.a att ta tåget till Windsor Castle och kika, mot en avgift får man gå in och titta, och det kommer att bli helt otroligt!
Sen är jag lite halvsugen på att sticka till Gloucester och kika på katedralen, för den är verkligen häpnadsväckande, näst intill spöklik.
Kommer bli så bra det här! Inte en lugn stund!

Ibland så kommer jag själv på saker, men inser inte hur kloka de är förrän någon annan säger samma sak. Jag är av flera anledningar väldigt dålig på att leva i nuet. Jag viftar gärna bort saker med att “det kan jag göra senare”. Men allt går inte att göra senare. Allt går inte att skjuta upp. Som det faktum att jag hade velat se MJ live. Det kan jag inte göra, bara för att jag är lam och inte tar mig tid att göra det jag vill medan det faktiskt finns tid.
För det finns människor jag vill träffa, det finns platser jag vill se och besöka, och det finns saker jag vill göra. Varje gång någon dör, så inser jag att jag inte tar vara på mitt liv. Det enda jag gör är att jobba, beklaga mig över jobbet, samt städar. Och tjafsar om skit. Istället skulle jag kunna göra saker jag verkligen vill göra. Därför ska jag skriva en lista i stil med “100 saker att göra innan du dör”.
Ni får se vid ett annat tillfälle.

Och mitt i en lite svårare period i mitt liv, så underhåller jag mig med att läsa böcker om underbar och omåttlig kärlek, om möten med människor man inte glömmer, om känslor så starka att jag inte vet om de skulle rymmas i mig. Att drömma sig bort är alltid ett alternativ till att gå verkligheten till mötes. Men jag har åtminstone en ny tid för arbets-ekg nu, utan att ha bett om den t.o.m.

Jag avslutar detta inlägg med någon så ovanligt som ett boktips. Jag skulle kunna tipsa om Twilight, men det gör jag inte, för alla vet att de böckerna är grymma ändå.
Nej, jag tipsar om något ganska otippat (åtminstone för de som inte känner mig så väl). Nämligen en roman av Danielle Steel. Juveler heter den, och den är rent ut sagt underbar. Den är klyshig, den är bitvis hemsk, den utspelar sig i början av 1900-talet, och den är en av de bästa böcker jag någonsin läst.
Helt enkelt för att jag aldrig läst en bok som berört mig så, oavsett genre. Och jag vet inte ens varför den berör mig så, men jag älskar den, jag har läst den många, många gånger, och den blir aldrig sämre. Den fortsätter bara vara helt underbar. Läs den. Allvarligt.



Godnatt..

Jag antar att jag bör skriva några rader om Michael Jacksons bortgång, bara för att..

När jag läste rubrikerna på Aftonbladet trodde jag på allvar att det var något sjukt skämt. Jag tror aldrig att jag kommer att glömma den känslan, för det här är ett sånt ögonblick där man bara minns vad man gjorde. Innerst inne är jag glad att jag inte fick reda på det förrän morgonen därpå, jag hade aldrig kunnat sova annars.
Jag är för ung för att ha levt i en tid utan MJ’s musik, den har alltid varit närvarande, den har alltid varit i bakgrunden. Därför har jag svårt att bedöma hur världen hade sett ut utan honom, men ett är säkert; den hade inte sett likadan ut.
Han var en ikon, en legend, och med lite otur så var han den sista stora stjärnan. För det finns inte många som satt såna spår i historien, Elvis gjorde det, Beatles gjorde det, och så Michael Jackson. Och jag önskar att jag visste att det kommer fler som han, och jag önskar att jag isåfall får uppleva det.

Jag tror att de allra flesta är mer eller mindre upprörda över det som hänt, oavsett man tyckte om hans musik eller inte. ALLA visste vem han var, och man kan tycka vad man vill om hans sätt att förvalta sitt liv, men han hade medlen att göra precis vad han ville av det, och det gjorde han. Alla skandaler kring honom lär aldrig få någon riktig upplösning, jag tror inte att det någonsin var meningen att vi skulle få reda på sanningen om Michael.
Innerst inne hade ingen blivit förvånad om han om någon hade varit odödlig. Folk hade bara skakat på huvudet och sagt “Det var på tiden”. Däri ligger nog lite av chocken. Han skulle vara odödlig, men det var han inte.

En liten sorg i sammanhanget är det faktum att jag aldrig fick chansen att se honom live, jag hade velat göra det för att kunna säga att jag gjort det.

Rest In Peace Michael Jackson

Blir ju inte mycket uppdateringar här när man tillbringar 12 timmar per dag på jobbet, och har massor att göra hemma, och måste sova därtill (hur tråkigt det än är).

Det finns dock en sak ni måste veta.
Jag ska till London! Wee! Jag längtar! MYCKET! Det kommer att bli underbart!

Jag kom just på att jag inte planerat vad jag ska äta till lunch idag, så dumt.. Det löser sig nog!

Ciao!

Detta är vackert..

Jag har glömt att meddela att jag nu läst ut samtliga böcker i Twilight-serien så nu är det fritt fram att spoila. Det är över en vecka sen nu.

Jag är förresten galet stolt över att ha kunnat låta bli att berätta om min hemlighet. Kanske för att jag städat så mycket att jag helt enkelt haft annat i tankarna. Det är ju bra isåfall, för lägenheten är finare än den varit på länge. Förutom att det står två bokhyllor mitt i vardagsrummet. Annars hade det varit fint.
Nu ska jag ner i förrådet och börja städa lite, ska ju göra klart hela det imorgon är det tänkt.

Mamma och jag har förresten gjort en liten beställning från ett företag i USA, ska bli häftigt att se om paketet kommer fram! Spänningen är oliiiidlig!
Ciao!

Nu har jag även hängt upp en tavla, varit och handlat, tvättat och tumlat två maskiner tvätt samt städat min tvättstuga/grovkök. Nu återstår de jobbigaste rummen, nämligen sovrum och vardagsrum. Jobbigast av den enkla anledning att det ligger en massa smågrejer överallt som jag inte lyckas få nån ordning på. Förvaring av min enorma mängd tidningar är också ett problem, så har någon tips på snygg tidningsförvaring så tas dessa tacksamt emot.

Jag ser verkligen inte fram emot morgondagen. Då ska ett hörndatordbord tas isär (det är dessutom i två våningar), och släpas ner i källaren. En bäddmadrass och en låda porslin ska också ner. Planen är även att det ska rymmas två stora bokhyllor därnere eftersom vi inte hittar någon annanstans att göra av med dessa. Riktigt hur de ska gå in i vårat, de facto minimala, förråd, det blir morgondagens stora problem. I värsta fall får väl den ena stå kvar här uppe och bara en där nere.
Vill du ha två bokhyllor i mörkt trä? Hör av dig till mig, jag bär dig hjälpa ner dom för trapporna och du får dom gratis!

Som ett svar på kommentaren på förra inlägget, så har jag inte druckit en enda energidricka idag. Jag har faktiskt ingen, köpte två igår, drack upp den ena och glömde den andra hos mamma.
Förstår ni vad jag menar med att mitt humör svänger? Antar att det är tankarna på min present till mig själv som gör mig lycklig. Riktigt vad det är, det tänker jag inte avslöja förrän den kommit till mig.

Åter till städningen!
Ciao!

Denna morgon reflekterar jag över att youtube tydligen är hatat av min dator, när jag surfat runt för länge på den sidan så funkar det inte mer, så då får jag starta om hela webbläsaren och börja igen. Störande som tusan.

Jag tror att jag kommer att se en film idag, känner plötsligt ett behov av det. Lite lathet får man unna sig. Resten av dagen hade jag tänkt ägna åt att få lägenheten att se ut som just det, en lägenhet. Eftersom min sambo är helt ovillig att göra nånting överhuvudtaget, så gör jag det själv. Jag kan inte bo på en jävla soptipp för att jag råkar bo ihop med en latmask. Såhär resonerar jag f.ö när jag är inne i mina hyperaktiva perioder, så det är bäst ni njuter av det för det kommer en dag då jag blir helt oresonlig igen.

Men just nu, så känner jag ett visst hopp. Jag ser på mig själv och min relation till andra med en nästan beundransvärd klarhet, jag har några mål att uppfylla framöver, jag har en dröm, eller ett par, och på sätt och vis vet jag vad jag vill. Den enda nackdelen är att jag egentligen inte har någon att dela det med.

Vad gäller midsommar, så blev den ju inte alls så regnig och hemsk och kall som alla förutspådde, så det är ju skönt på sätt och vis att man int elyssnar så noga till väderrapporterna. Soligt med moln större delen av dagen och lite småkyligt periodvis. Perfekt. Blev en högst icke-svensk midsommar med rostbiffssallad och sushi, mums!

Nu tänker jag sätta på musik, och sen ska jag städa.
Ciao

Jag är tjej, jag är för lika rätt för båda könen, men jag tycker att den här diskussionen är trams.
För det första för att den ger folk en larvig syn på “feminism”. Helt enkelt för att det här inte har med feminism att göra, det här är larviga försök att tvinga på andra sin urusla humor. Varför bry sig om att kvinnor inte får samma lön, eller generellt anses svagare och därför inte fr anställningar på alla arbetsplatser, när det finns såna här problem att fokusera på?
Och för det andra, för att jag är skitless på att alla som arbetar med någon form av kulturframställande verksamhet tror att det är en lagstadgad rättighet att synnas och höras. Det är lite som artisterna som vrålar om fildelningen och menar att de säljer sämre. Det beror på en sak, nämligen att deras musik är så jävla dålig att ingen vill köpa skivorna.
Samma med kvinnliga komiker, det krävs inte bara att man kallar sig komiker för att man per automatik ska få tid i rutan, det gäller faktiskt att man är rolig också. Att Nour är en av de absolut tråkigaste människorna som finns, och Sissela Kyle är helt enkelt uttjatad, eftersom hon skämtat om samma saker under åtminstone hela min uppväxt.

Sen kvarstår det faktum att i princip alla kvinnliga komiker känner sig tvingade att skämta om sex. Vill man inte ha sexskämt, så är utbudet typ..ickebefintligt.

Till sist ska inget hindra mig från att få en barndomsdröm att gå i uppfyllelse.